Ja, tiden går fort och Love är nu en månad gammal! Dagarna rusar förbi och delas in i bra och dåliga beroende på hur natten har varit. Ibland är det lite stressigt att ha både en bebis och en hund tex när man kommer in och guldgossen är alldeles lerig och skulle behöva sköljas av men liten skriker som om någon håller på att mörda honom i vagnen. Eller våra små träningsstunder. Stannade och kastade en markering till E som han gjorde fint. Lade sedan ut ett sökfält med fyra dummies. När jag lagt den första hör jag hur Love börjar skrika, han tycker inte om när vagnen stannar. Springer runt och lägger ut de andra tre medan jag ropar/pratar med Love. Skickar sedan ut Elliott medan jag står och drar vagnen fram och tillbaka med uppehåll bara för att ta emot Elliott och skicka honom igen. Ser ni det framför er? Efter två dummies inplockade kommer det en annan hundägare med tre hundar som ska passera.... men till slut var vi klara och kunde gå hemåt. Jag med ett magsår till. Men det funkar ändå ganska bra att göra något litet på varje promenad. Hade jag inte hållit på med lydnad innan hade jag börjat med det nu! Det är toppen att kunna hålla på med! Spår är det ju som inte tal om när man är ensam med ett så litet barn och hund. De dagar Henrik slutar tidigt (fredag) hoppas jag på att kunna lägga spåret när jag är själv och sedan gå det när Henrik kommit tillbaka men det innebär två turer till skogen på en dag och eftersom jag fortfarande har foglossning så klarar jag bara av långpromenaden som vi tar varje förmiddag.
Mollys beov får oxå stå åt sidan lite. Hon är ju katt och klarar sig ju ganska bra själv den lilla vandalisten. Man glömmer mellan varven hur mycket materiell förödelse en kattunge innebär. Att ha hundvalp har varit en lek i vandaliseringskostnad jämfört med kattungarna (en och en, inte tillsammans). När vi fick henne var ju jag gravid och hade så ont så att jag låg mest varje dag, klarade inte av att vara uppe så långa stunder utan varvade mellan soffa och säng. Toppen tyckte Molly som oftast låg på mitt bröst/vid min hals och myste. Men nu när jag har Love är det ju mest upptaget i min famn :( Hon försöker verkligen få plats bredvid i famnen när jag ammar och hon är sååååå gossig med Elliott vilket han såklart tycker är skitläskigt. Hon är ju inte rädd för honom för fem öre utan lägger sig gärna bredvid honom i bian eller i soffan, han brukar klara av att ligga kvar i någon minut innan han flyttar på sig. Då går hon efter och gossar och lägger sig mellan hans ben :) Så då flyttar han på sig och hon går efter osv...
Mollys beov får oxå stå åt sidan lite. Hon är ju katt och klarar sig ju ganska bra själv den lilla vandalisten. Man glömmer mellan varven hur mycket materiell förödelse en kattunge innebär. Att ha hundvalp har varit en lek i vandaliseringskostnad jämfört med kattungarna (en och en, inte tillsammans). När vi fick henne var ju jag gravid och hade så ont så att jag låg mest varje dag, klarade inte av att vara uppe så långa stunder utan varvade mellan soffa och säng. Toppen tyckte Molly som oftast låg på mitt bröst/vid min hals och myste. Men nu när jag har Love är det ju mest upptaget i min famn :( Hon försöker verkligen få plats bredvid i famnen när jag ammar och hon är sååååå gossig med Elliott vilket han såklart tycker är skitläskigt. Hon är ju inte rädd för honom för fem öre utan lägger sig gärna bredvid honom i bian eller i soffan, han brukar klara av att ligga kvar i någon minut innan han flyttar på sig. Då går hon efter och gossar och lägger sig mellan hans ben :) Så då flyttar han på sig och hon går efter osv...
