Jag heter Johanna Thurfjell och bor i Umeå tillsammans med min sambo Henrik, golden retrievern Elliott samt katterna Oliver och Findus. Det jag tycker om i livet är hundträning, att läsa, vara ute i naturen, umgås med vänner, klättra, inredning, musik (både spela och lyssna), rida och djur i allmänhet med få undantag. Jag kan lungt erkänna att sedan vi skaffade Elliott har det blivit mindre av de senare intressena och mer av den första punkten :) Jag är hörselskadad och har tinnitus vilket innebär att jag blir trött väldigt fort då det blir en sådan ansträngning att höra dels för hörselskadan men även för det konstanta tjutet i mina öron. Jag har inte heller någon stereohörsel, dvs jag kan inte uppfatta från vilket håll ljud kommer, eftersom jag är helt döv på det ena örat. Då jag har trott mig kunna leva som alla andra har detta resulterat i diagnosen utmattnings syndrom och jag har nu varit sjukskriven i ett och ett halvt år. Jag jobbar på att lära mig att inte stressa så mycket och att sänka mina krav och prestationsångest. Jag kan det i teorin men i praktiken är det svårare.... Jag har nu återupptagit mina studier till läkare och hoppas att jag kommer att orka hela vägen i mål utan fler uppehåll.

Henrik läser till musiklärare för att bredda den lärarexamen som han redan har. Musik är hans stora intresse, framför allt att spela men även att lyssna. Han är en hockeyentusiast och det är hemmaklubben Luleå Hockey som gäller. Han tycker väldigt mycket om djur, framför allt hundar och katter, men är tyvärr inte så intresserad av att själv träna med Elliott men följer ibland med och fotograferar. Nu i höst har jag dessutom lyckats engagera honom i grenen rapport, där man ju måste vara två, och som han faktiskt tycker är rolig. Om vi får apporteringen att funka är han även sugen på att prova på jaktträningen. 

Valet av ras var för oss inte helt smärtfritt. Jag har alltid velat ha en ras som jag kan jobba med och den skulle inte vara för liten - en riktigt hund alltså :) Jag blickade mot någon polarras eller brukshund. Henrik ville mer ha en sällskapshund och hans absoluta favoritraser var och är Engelsk Bulldogg, St Bernard och Golden Retriever. Ni förstår kanske dilemmat. Min uppfattning av golden retrievern var att det var en lufsig och snäll nallebjörn, alldeles för lite fart för min del. St Bernard och Engelsk Bulldogg var det liksom inte ens tal om. Av en slump såg jag en annons om jaktgolden valpar och jag började genast söka på internet, jag hade aldrig hört talas om jaktgolden. Efter att ha följt länk efter länk och läst på så sa jag att vi kunde skaffa en golden - om det blev en jaktgolden. Det verkade som den ultimata lösningen för oss, Henrik skulle få sin golden och jag skulle få min fart och arbetslust! Så nu började jakten på en kennel. Och de fanns ju - fast i södra Sverige. Eftersom det skulle bli våran allra första hund ville vi inte ha uppfödarna allt för långt bort så till slut hade vi tre stycken vi skulle hälsa på vid ett snart besök i den kungliga hufvudstaden som om än långt i mil ändå är smidigt att resa till. Av gammal vana kollade jag en dag Goldenklubbens valpsida, även fast jag av erfarenhet lärt mig att 99% av dessa kullar definitivt inte var av någon jaktgoldentyp, och såg en annons från västerbottens län. Inte bara det utan 1,5 mil ifrån Umeå! Henrik var inte lika entusiastisk, vi skulle ju ha en valp till sommaren och inte i januari. Jag lyckades i allafall övertala Henrik att åka och hälsa på Åke och Bibbi och deras Tuffa och efter det var han såld! Vi blev godkända av Åke och Bibbi så i början av januari 2007 åkte vi och hämtade våran lilla goldenvalp!

I familjen finns även våra två långhåriga katter, Oliver och Findus. De är hederliga bondkatter men mycket fina sådana :) Oliver är fem år och var våran andra katt. Findus är två år och våran tredje katt som vi skaffade när våran första katt Leo hastigt gick bort. Oliver är vår lillsprätt, väldigt kärleksfull men mycket rädd och försiktig. Han tycker egentligen det mesta är väldigt läskigt och när vi skaffade Elliott vägrade han komma in och när vi hämtade in honom satt han under soffan och gömde sig. Nu verkar han ha kommit fram till att Elliott inte är så dum ändå och går alltid och hälsar och stryker sig mot Elliott när han kommer in. Gosa är det bästa han vet och han ligger gärna i famnen när man ser på tv, på tangentbordet när man sitter vid datorn, på skolböckerna när jag försöker plugga och alltid nära, nära varje natt i sängen. Findus är buskillen som inte är rädd för någonting. Han är son till Leo´s kullsyster och de är mycket lika till sättet, Findus är lite gossigare bara. När han kom till oss så hade vi ju redan Elliott och efter ett par dagars fräs så förstod han att den stora bruna var rätt rolig ändå. Elliott var däremot mycket skeptisk till denna lilla hårboll och tyckte han var rätt läskig. Men bara efter några dagar så lekte Findus med Elliotts svans och Elliott buffade runt med Findus. Findus är en tuff och modig kille som tror gott om alla. När han fick börja gå ut sprang han fram till alla hundar han såg oavsett ras :) Nu har han dock lärt sig att alla inte tycker lika mycket om katter som Elliott och håller sig på avstånd. Findus älskar att följa med när vi går ut med Elliott och vi möts av många leenden när vi kommer och går med en hund och en katt :) En gång följde han med till ett viltspår jag lagt ca 3 km bort, gick med hela viltspåret och sedan hem. Han är gärna med när vi tränar, eller leker som han kallar det, och springer glatt efter apportbocken eller ligger på lur och anfaller när vi passerar nära.