Ikväll blev det ett spår. Följde Anders råd om att göra det svårare för att få ner tempot så det blev ett ganska långt spår som utver vanliga vinklar hade två återgångar, två spetsvinklar och sex pinnar och som fick ligga nästan två timmar. Om tempot gick ner - njae, inte riktigt. Men han klarade det riktigt fint. Alla pinnar utom den sista tog han!!!! Bara det är jag enormt nöjd över! Första återgången tog ett tag, den andra gick bättre. Spetsvinklarna var inga problem alls. En vanlig vinkel genade han och tappade spåret och det tog ett tag att reda ut det. Överlag tycker jag han går väldigt mycket på sidan om spåret och det känns ju inte lika bra. Jag undrar hur mycket han ser snitslarna.....ibland känns det som att han får syn på dem och forsar dit. Det kommer att bli väldigt bra för oss att ha någon annan som går spåret så att jag inte vet hur det går. Vad vi oxå behöver är ju någon som går bakom och plockar ner snitslarna, det blir helt enkelt för mycket att hålla reda på turbohunden i linan, trassla ut linan när den snurrar sig runt träd och buskar eller bruna små ben, klicka när Elliott tar upp pinnarna, plocka upp pinnarna och sätta dem i fickan, ta upp godis och leksak och belöna och ovanpå det plocka ner snitlarna (vilket oftast sker när E redan satt iväg och jag får liksom precis tag i dem innan jag rycks iväg...). Puh!
Ikväll hände också det som jag alltid är rädd för - jag gick omkull. Jag skrek men ingen hörde så det var ju bara att ta sig upp och fortsätta. Inget värre än att jag kunde gå hem sedan. Imorgon är det föreläsning om bruksgrenarna och om jag fattade det hela rätt skulle vi sedan få lite hjälp rent praktiskt. Det blir ju bra. Om hon kan hänga med där i skogen........